Eldskäl
I tumultet skrapar naglarna sönder huden på kinden. Ansiktet förvandlas till ett rivningsobjekt. Det är så vackert med sönderslagna väggar som liksom blöder tegelstenar och de löst hängande ledningar påminner om avslitna artärer. Allt är som ett pulserande öppet sår och grävskoporna är skyldiga. Larvfötterna krossade de sista beståndsdelarna och förvandlade eventuella överlevande till lik. Isolering. Schematiskt, pneumatiskt och hydrauliskt. Vi kan skratta åt hallucinationen imorgon men idag är den verklig. Så verklig att den har en egen Twitter. Sen döljer vi modersmjölkens innehållsdeklaration med en annan etikett. Jonglerar med de sura klumparna för att bort ta fokus från det sammanbitna ansiktet. Allt liknar mer och mer den avtrubbade cirkus där smala flickor balanserar på tunna trådar och travesterande manfolk lånar clownernas klarröda näsa medan de smörjer kråset med en lapdance av skäggiga damen. Sen tar de svart-taxi hem till det döende Danderyd där de ofredar tidningsbudet i sommarnatten över frustrationen att ha fått sett, men inte röra. Rött te och svavel. Och just nu, är det är inte bara soluppgången, som brinner ner till grunden.
Fri vers
(Fri form)
av
Betraktaren
Läst 523 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2009-11-20 15:50
|
Nästa text
Föregående Betraktaren |