Slitna gardiner
vajar i månskenet
trots kylan
när öppna fönsters
årstid är över

röken över dimfälten
hopar sig hotfullt där
inte många nattliga vandrare
vågar trotsa mörkret
och vätan som dryper ner

ändå går vi,
dina kinder bleka
rinner tårar
och jag vill läsa
dina tankar
oigenomträngliga

spåren i sanden
lämnar vi bakom
fyren på udden
blinkar sina
långa och korta

tvekande steg
vinden stannar
går vi sakta
hem över
senhöstens

övergivna strand