Hon ler mot världen.

alla ansikten
flyter ihop till ett

dansande i månljus

kyssande 
kalla lyktstolpar

trevande fram

i natten
skuggar de världen


leende mot henne
mot mig
dig
och mot hoppet.

Hon log mot gubben.

månen var full
höll henne vaken

han strålade mot hennes höft

hon vände sig bort
från hans rus

allt och inget
frågor och svar


som fullmånen gav.