för jag ritar blodiga hjärtan i din nacke
och viskar att du föddes i fel kropp
att universum är ett
och du är en fågel

högt högt över mig flyger du
och fixerar dina hökögon vid mina misstag
låter mig reflektera dem i din blick
du vet att jag går över döda känslor
inte tar hänsyn till någon
ibland viskar vinden att ondskan är nära
att jag håller den i min hand
att jag säljer den alldeles för dyrt

men allt har ett pris
och röster skriker i mitt huvud
den som litar ignorerar endast föraktets makt
att bryta innan man bryts
för vem kan likgiltigt passera en upptäckt spricka
och när armar inte orkar hålla ihop längre
kastar allt åt sidan
vi måste ingenting
men benen fortsätter gå
och tankarna vandrar parallellt sin egen väg
någon dag ska jag sväva kravlöst bredvid dig