Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kosmos

lusten att färdas ut genom mina
andetag får mig att sväva
lusten att riktas mot en annan planet får mig att
vilja upptäcka
på en oberoende farkost skall du och jag
beskåda dess undergång

I dimman far vi mot ett fjärran doktor kosmos
som aldrig sett dess like. Vi vandrar mot
en fjäril på en regnbåge, det luktar
hash i min näsa. Vi vaggar doktor kosmos
och han somnar, hans plånbok vi lånar.

att på ett fartfyllt ögonblick
fångas av dimmans krafter
att sväva iväg tillsammans
att med medflytande krafter skapa något så
vackert som en grön sammetsbörd
som blommar som den blommigaste potatisen.
Jag känner hansilvret komma emot min mage,
jag blir rädd, springer, flåsar, hör saker, jag stannar.

Kosmos försvinner bakom mitt vilda hår. Lättnad.




Fri vers av annaelina
Läst 170 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-11-28 00:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

annaelina
annaelina