Med böjd rygg och väderbiten kind
en åker går att sköta
Så sakta med värkande lemmar
han selar sin märr
låter henne leda dem ner
Solen gassar från himmel klar
pärlor glänsa i panna
vill men kan inte stanna
När kvällning kommer
och solen går ner
marken ska fårad ligga