sen varje gång du stänger dörren målar jag tårar på dina väggar häller gruskorn i din säng smyger in mig i bomullen så att du minns när pappersväggarna brinner att jag aldrig ville ramla därifrån så att du förstår att det aldrig fanns annat än svettband och blå vattenflaskor insprängda och rocken mellan revbenen

så att när jag svider om nätterna ligger du vaken och saknar förbannar flammor och minns

en annan typ av papperseld