Tomtenissen Liten

hade det alls inte lätt,

ty hans nissa Lydia

var av känslig sort.

Nisse Liten älskade sina tofflor,

de som var av äkta typ,

skurna ut i trä.

Men Lydia sa jämt:

"Vad klampar du för?

Kan du inte smyga nätt på tå,

när du vet att jag det ljudet inte tål?"

En dag svarade Nisse Liten:

"Jo! Jo! Jo!

Jag ska mina fötter klä i filt,

så slipper jag sen höra

på ditt eviga tjat!"

Nisse Liten gjorde så

och det var alls inte dumt,

ty nu han ut ur stubben kunde smyga,

med de äkta uti näven,

när Lydia inte såg.

Där utanför han bytte om,

gick sen kring i skogen och stoltserade.

Ja, på alla tomtebrudarna han imponerade

när Lydia låg och sov...