Jag läser dina texter och tårar rinner nerför. Söker ingen självömkan. Tyck inte synd om mig, inte på något sätt. Jag är värd varje stavelse du ger mig

Dina texter river, sliter, drar i mitt hjärta. De är karesserande men samtidigt gripande. De griper tag!

Tag i mig!!

Att det är Jag som har fått dig att känna så. Varför? Jag frågar mig varför. Hela tiden. Varför gjorde jag som jag gjorde.

Hur kunde jag lura, bedra och såra den jag älskar så. Vänner frågar mig. Jag hade allt. Precis allt.

När jag tänker tillbaka på allt det goda som vi hade får det mig att le, skratta o sjunga inombords. Vi hade det. Det som andra söker.

Att ha krossat, förstört och slagit sönder det som vi verkligen hade får mitt inre att svartna. Själen kopplar ett grepp och slår ner mig mot det stenhårda kalla golvet.

När jag säger att jag tänker på Dig, så menar jag vart enda ord. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta...