Med svullna och hopkrympta
ögon ser jag världen suddig
i midvintermörkret
under regntunga skyar och
råkalla västvindar

Ingenting lägrar sig alls
i mina meningsbyggnader
ingenting ingenting utom
sömnens grepp som håller
mig fast utan att skänka
mig sin viloskymning
stark gravitation drar
mej nyckfullt nedåt
med små skutt

hoppar hare och groda
eller småflickors hage med
en liten sten, bekväma
skor, ihoptrasslade snören

Svartfödd
iklädd endast

Dysterhetsbomber