Månens skära lockar morgontimmars dvala
vakna upp för ljus som väckts till sång
minns hur flickors kroppar brann en gång
tänker bortom gryningstimmans svala
vindfläkt som ger liv åt slocknad smärta
se där står ur seklers glömska opp
svärdet som blev lagt i kvinnans hjärta
borrat genom skön Lucias kropp

Späda röster drillar vintervita tankar
dofter rör vid ljuvt förvarat ord
ingen tänker - detta ljus är mord
och vem minns hur skräckfyllt livet bankar
i det bröst som offrat sig för andra
kastad djupt i offerbrunnens död
hånad men för evigt dömd att vandra
höljd i ljus som vinternattens glöd