Alvedonet sticker sin väg ner i min hals

Huvudet dunkar smått rytmiskt till Kärlekens Alla Färjor

inte nu och inte här för jag är en annan nu eller

hur

För nu är allt nu och jag är helt annorlunda men

någonstans därinne ändå

samma



De skrivna orden säger ingenting men på varje sida finns det

rader som skriker

och jag vet precis vad det skulle stått på dem om jag bara vågat

trodde

att ingen någonsin skulle förstå vad jag var rädd för

men hur kan man lura sig själv

för jag vet vad det står där

fast att det inte gör det.


Och jag vet inte varför det spelar någon roll just nu

när världen är så fin i regn



För att du är så fin och blev drömmen som mina rader lovade mig

skulle komma tillslut


Alvedonet är slut i mitt glas

jag hatar alltid det sista smulet i botten

jag hatar alvedon överhuvudtaget