du såg efter mig

vad det gjorde
ont
att se dina blå så svarta

vi snuddade inte ens vid varandra
för du stack dig på mina ord


aska i en hög
stödd mot din axel
du som aldrig kommer bli mer än så
hur mycket du än leker
med mina fingrar

Du ville vända vinden
tog ett nytt beslut
kokade te och jag vågade inte röra vid dig
du böjde dig
jag ramlade in i dig av längtan

Du smetade kaka över mig
och dina läppar städade omsorgsfullt händernas verk
i min urringning

min kudde blev blöt av ånger

av att mista

dig

Du frågade vad jag skulle äta
jag svarade kycklingsallad

du sa att du skulle äta mig.