Genom snötyngd skog
i bitande kyla
tynger knarrande skor

under dimmig andedräkt
studerar Kung Bore
min röda näsa

han vaktar och
bidar vintertid
klär sig i kylig skrud

yvigt han kastar
sin vita mantel
på liten människa,

får mig böjd

han lägger spår
pudrar mig änglalikt
och fuktar min tunga.

Kung Bore!

du vinterns härskare
jag knäböjer nu vid din tron,
under sträng kyla
håller du mig fången

men med din mantel
ruvar du
över sovande liv