Det genanta gottfinnandet i den gregorianska grundtonen graverar krusiduller i sfäriska snigelskal medans en egaliserad efterklang i nonchalant passage häver sig i vigd väta. Fogsvansfalsettens fragmentariska förtecken bannar min bot och sonar mitt brott. Väger anagramet på vågen med mitt alter ego och en styv gest i ymnig tragedi med kluven gomspalt läspar ystert. En Gibson glittrar grafiskt i gitarrens Grekiska glissando då jag lägger mig i lake och lodar mig i lag.
Atonaliten i ackordet artikulerar akustiken i den besiffrade basens blues.
En droppe i havet som räfflar skåran i pipan, en bricka i spelet som skär en skåra i kolven. En länk i kedjan och en kula i pannan.