Jag regnade en dag, likt en förlorad tid

anlete av kyla, kyss min dröm ett ömt farväl,

sömnen letar smärtor utav varierande karaktär.


drömlös tidsrymd tränger sig in i droppar, uns,

förlorar sakta, glöden falnar mäniskan skriker,

fy satan, smärtan är outhärdlig, ni dödar med era blickar

spyr ut sanningar om själars hyckleri ock glöd, satans svineri.


Att vakna utav avhållsamhet, spridande ett gissel

genom själar utav törst begravna i din fantasi,


vaknade i samma värld som ni.

Varför vill ni existera?

ni ruttnar ju.

Fångar i tiden,

utan moral.

Glansen dör

stinker

verklighet

flyr nu

in i

min

ven