Han satt mitt emot mig vid köksbordet, rörde förstrött om i min kaffekopp, fan jag vet inte utbrast han, jag känner mig helt seg, jag fimpade ciggaretten, vaddå seg, trött? kan fan ej sitta upp, måste vila, sluddrandet var påtagligt, vafan, jag småskrattade då jag öppnade verktyggsskåpet, han satt och höll på att falla ned med huvudet på bordet, försökte kvickna till, hade lagt 30 krossade flunitrazepam i hans kaffe, med ett klafsande ljud träffade kulhammaren bakhuvudet, ett kvävt skrik, kulan hade fastnat innanför skallbenet, slet loss den, svart blod rann ur bakhuvudet vilket nu låg på bordet, smaskade till ännu en gång, och ännu en, nu såg man bitar av ben i det gråaktiga klägg vilket var hjärnan, tog tag i håret och lyfte upp huvudet, slängde ned kadavret på golvet med våldsam kraft, gick för att hämta plast, och verktyg till själva styckningen, fy fan skrattade jag, detta kommer att ta några timmar.