jag har inte tid att hålla reda på tiden
hela tiden passa tiden medan livet
blåser förbi
jag har tidsdyslexi
jag vet inte om det har gått en vecka
en dag eller kanske bara en timma
kommer ändå aldrig hinna
dit alla vill att jag ska finnas
kommer inte kunna minnas
klockslag, datum, månad, år
ser på sonens långa hår
tänker 'klippa? gjordes inte det härom dagen?'
nej, kan inte följa tidslagen
även när klockan är sent slagen
jag är utan undantag alltid ute
precis i sista minuten


inte nog med det, tänker bakåt
på det förflutna,
kan inte heller sluta
blicka fram
jag tänker då och när
istället för nu och här
och jag vet att jag missar
något viktigt varje dag
ett famntag, ett pendrag
någons behövande hjärtslag
som en flipperkula mellan
imorgon och igår
flyr jag det enda som är viktigt
medan tiden... går