Idina sanningar finner jag mitt hjärta kapat mitt itu
stelnat blod i nätter utav sanden du bar in och kvävde mina drömmar med,

tystade min själ förevigt
hunger,

burlesk storhet
sofistikerade synder,

blodspillan
agg mot mina mord,

detta var en visdom utav många
du såg en sargad sanning i mina blå ögon,

denna hette onåbarhetens tempel
du famlade,

sökte
men fann ej mitt vara,

ty en konstnär målar månen vild av längtan
ljuger ofta för sig själv,

tror sig se det skitiga
vi måste tvätta oss i klorin,

stanken äro outhärdlig denna januarinatt
då kärleksvindar blåser mellan våra själar,

sökande en tår eller en ven i mörkret
kysste du mig verkligen i drömmen,

saknade du mina andetag
ditt huvud vilade ofta i min själ på den tiden,

jag bar helvetet
förringade sorgen,

mötte din fruktan
kysste dig farväl oftare än du någonsin trott vara möjligt

nu säger du äntligen det sanna


jag älskar dig peter