Din kärlek till mig är som en kniv av stål,som skär genom mitt sköra hjärta.

Varje gång du skadar mig,trillar sorgsna tårar längs min förut så mjuka kind.

De fräter som aldrig förr och du tycks inte förstå min innersta smärta.

Jag vill ju bara att du ska älska mig för den jag är,och låta mig älska dig för den du är.

Varje gång du går tar du med dig en bit av min själ,och den blir bara mindre med tiden.Jag kan aldrig komma att känna mig hel så länge du ger mig knivar som kärleksbevis.

Så,snälla du,älska mig för den jag är och inte för den du vill att jag ska vara