silkestunna pappershänder

jag hade förmånen
att få möta dem

nu vid ofattbara slutet
en röst som klingar ut i minnet

en tröst som tröttas ut i sinnet
blir ett upprört hav

vi är några som har sömsmån
för vår sorg

andra läcker sönder likt
punkterade lungor

klagande tystnader
häftade tungor

några saknar luft
andra blöder

några har det tufft
andra stöder

tynande mässande
ekande röster

när papperssköra sidenhänder knäpps
över bröstet

förrän månen gått ner