Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sprickor



det brinner svarta hål i isen under bron
och gardinerna släpper inte längre in ljus
eller mörker
tulpanerna lossnar från tyget faller långsamt
och självdör
jag skrattar åt dom medan jag sopar blad
på golvet, under mattan

det är där jag lever
under mattan, under sängen
under allt
ibland under dig

du klättrar in genom sprickan i tapeten
slickar blod och klöser märken
fläckarna i taket skyller jag på dig
möts av beskylland blickar

dom andra kallar dig ångest
jag kallar dig




Fri vers av Sländan
Läst 615 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-01-12 15:58



Bookmark and Share


  Mike
en helt unik text. briljant skriven. otroligt snygga rader som bildar kraftfulla och ibland obehagliga bilder. gillar den jättemycket!
2010-01-18

  En strimma av guld
En annorlunda och bra dikt som du just fångat ångestens känsla och mött den. Sista meningen känns som om det skulle var något mer eller är det jag som inte förstår. Har läst den flera gånger.

Applåd för denna.
2010-01-12

  Fredrik Stillesjö
Hej sländan!

Formidabel öppning: "det brinner svarta hål i isen under bron", avslutas sedan i en öppen sats. Läsvärd! Hälsar Fredrik
2010-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan