det brinner svarta hål i isen under bron
och gardinerna släpper inte längre in ljus
eller mörker
tulpanerna lossnar från tyget faller långsamt
och självdör
jag skrattar åt dom medan jag sopar blad
på golvet, under mattan

det är där jag lever
under mattan, under sängen
under allt
ibland under dig

du klättrar in genom sprickan i tapeten
slickar blod och klöser märken
fläckarna i taket skyller jag på dig
möts av beskylland blickar

dom andra kallar dig ångest
jag kallar dig