Jag letade sakta,
efter spåren av din sargade kropp,

rester
nätter utan nåd,

viljan du besatt
anstrykningen av dimma i ögon utav rostigt stål,

du bodde i hjärtat
närde all slags kamp,

såg på mig
visste att sanningen skulle uppdagas,

trött i själen
valde du,

att vakna


nu blöder det