Det stinker piss i hela huset. Fränt doftande testosteronstint piss.
Nu igen.
Någons kvarlämnade yvhåriga skönhet behagar alltså pissa på min kakelklädda köksbänksvägg.
Förutom att han käkar upp den tmat jag lagt upp för de andra nissarna som använder mitt hem som någon sorts krog.
Jag har sagt dem, att det är i sin ordning så länge de sköter sig och använder de för ändamålet iordningsställda toaletternaför sina behov. Och skrapbrädorna för den hälsovård de i övrigt anser sig nödda att utföra här i mitt avlägset belägna hus.
Men vad gör man när någon av dem bryter mot ordningsreglerna?
Förresten, just den här herrn har jag inte pratat med. Han har skytt mig, dolt sig och smugit under granarna för att jag inte ska berätta vad jag ser.
Rädslan alltså.
Han vill inte att jag ska se hur rädd han är.

Hela sommaren smög vi på varandra. Han smidig som en panter och jag ungefär lika rörlig som ett kylskåp. Han för att stjäla mat jag frivilligt bjudit honom att äta. Och jag för att kanske kunna befria honom från pansaret av hopsamlad filt som satt som en sköld, som för att skydda honom från angrepp där ögonen inte kom åt att se. Som en enda tova, hopfiltad av fukt och barr.
Men jag fick aldrig komma så nära. Han strök utefter bergskanten, stirrade på mig med sina lysande ögon och hånade mig ljudlöst.

Nu vågar han mer. Jag hör honom när dörren stängs kring hans yviga uppenbarelse. Den gamla tovan har trillat av och långhåret har växt ut till en avundsvärd vinterkrage. Han kanske vet att han är vacker. Jag vet att han är hungrig precis som alla de andra. De som långsamt vant sig vid att slumra i uthus och soffor, sträcka på sig och nafsa av färskmat och slamsor. Och som låtit sig fångas sövas och fraktas till kliniken.
Inte för att somna in för evigt, nej bättre upp, för att slippa drivas av driften till strilande och skrän. Slippa dö i trafiken för att lusten tvingade benen på vandring. Slippa avmagrad hålögdhet under fyrlingar och femlingar.

En dag kanske jag stänger krogluckan. Så att herrn blir kvar inomhus. Man kan göra så, låta den stå öppen för ingång men inte för utgång. Och så övermannar jag honom, stänger in honom i tvättstugehäktet innan jag tar handskar på händerna och brottar in honom i en bur.
Och låter veterinären snöpa honom.

För det här han gör på mina väggar är inte acceptabelt.

Inte på något sätt.