Tystnaden kryper som nålar under huden.
Andetagen är krystade och luften känns kvävande.
Värmen upphör och ger vika åt en bitande kyla.
Rysningar far igenom kroppen som trafik utan hastighetsbegränsningar.
Den första snöflingan faller tungt, tungt och trycker mot halsen.
En krokig arm sträcks upp i luften, vädjande med en sista gnutta hopp.
Gnistan släcks lika lätt som en låga som fastnat i ett korsdrag.
Mörkret välkomnas med ett isigt leende på läpparna.
"Du var väntad..."
Acceptans.
Sedan,
Stillhet.