Jag bär mina känslor på ärmarna
synliga, blottade, sköra och exponerade
utkavlade, likt fjolårets pepparkaksdeg

Bar och naken, som ett darrande skogsväsen
det inre blottas, synligt för alla
svider mer än klistret från masken

Ekande toner i mitt huvud
skapar rivmärken på min själ
furiöst, men ändå fruktlöst

Filmdragerade hinnor över ögonen
förblindar de med knivskarp syn
ser det som inte finns, blinda för det som finns intill

Dolda, bakom en slarvigt upprest fasad
det kan vara svårt att själv vara ohöljd
i en annars sanslöst sluten värld

Så döljer vi oss där bakom våra fantiserade ridåer