Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

breDvid ser inte fint ut

ibland känns det som om jag satt på en klippa, högt upp.
att jag kunde se allt därifrån, se deras krypande försök.
skratta lite för mig själv för att sedan besvara frågor och ställa mina.
precis som varm luft stiger uppåt fortsätter konversionen.
jag deltar inte aktivt, jag är ett avlopp och du är skit.
jag är min egen rådgivare, men jag litar inte på mig själv.

sen vänds allting, jag har förlorat min utsikt.
jag är fångad i en okänd miljö som påminner
mig om en mardröm jag hade som barn.
mina ögon kan inte se igenom glas
jag kan inte heller möta dom i en spegel.
jag är en myra under mitt eget förstoringsglas
mitt skratt ekar i mitt huvud och jag svettas.

vi är nu lika stora och jag känner mig galen.
jag tänker på ben, armar, väggar, golv, lakan, sladdar, konstgjort trä.
jag vill känna på allt för att veta att det finns där på riktigt.
bokstäver är ord och ord kan tungor skapa fast tungor skapar ljud, inte ljus.
man behöver inte gälar för att andas på land.
jag förvirras över min förvirring, jag börjar räkna upp sinnen;
lukt, smak, känsel, hörsel, syn.
jo jag kan känna smak, jag kan höra, jag kan se, jag kan känna
när jag drar in luft igenom näsan så känner jag ingen speciellt doft.
jag kanske bara är lite förkyld, troligen.
men okej, tillbaka till verkligheten!

det kan va en dörrklocka, ett rop, ett ankommande tåg, ögonkontakt, ett klockslag.
nästan gång så kommer jag vara lika vilsen som alltid.
jag lär mig i sista sekunden, om ens det.
det är okej.
finns det nåt bättre än att tänka?
och finns det nåt sämre?
och varje sekund är lika lång.
varje minut är lika lång.
så tänk inte på det, släpp det.

och till alla:
jag är en isbit.
jag kan alltid säga att jag vill
men jag kommer aldrig säga att jag kommer.
om du kan lova att aldrig lova.
jag vet inte hur jag blir
men jag kan skryta med min förvirring
och jag kan skryta med min rädsla
och jag kan skryta med mitt hat
och jag kan skryta med min osäkerhet.
det är allt jag kan. en varning.

jag vill inte fejka ett leende, så mina mungipor stannar kvar.
och jag vet inte vad jag ska svara, så jag är bara tyst.
jag tappar bort bitar av mig själv, men om du låg brevid mig så skulle jag älska.




Fri vers (Fri form) av Like a Cat
Läst 198 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-02-02 23:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Like a Cat