Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hela tiden snö

Det var hela tiden poesi. Varje gång jag föll var det hans fel, varje gång jag inte orkade viskade han att det var rätt.

Så det var bara rätt att vi flydde.

Det var hela tiden snö. Till sist smälte inte våra andetag och tankarna föll ur träden, tunga, tysta. Vi samlade dem i högar.

Så det var på tiden att vi skrek.

Det fanns vissa ytor på honom där skriften var tydlig. De värmde extra bra. I tunnlarna i natten lämnade vi våra drömmar och ingen såg. På dagen var vi osynliga.

Så vi levde på poesin
och väntar på att leva.




Fri vers av Linneatystnad
Läst 327 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-02-03 16:11



Bookmark and Share


  greajt
oj, början och slutet och allt däremellan
speciellt första meningen
åhsåbra
2010-12-25

    viscott
så levde vi på poesin och väntsr på att leva

plus för ordhanteringen.
2010-02-03
  > Nästa text
< Föregående

Linneatystnad
Linneatystnad