Sipprande dalar av ljus regnar i mitt hjärta

livet ljög om frihet
hatade sitt vara,

inget att förstå
crecendon utav fruktan tänder eldar i förståndets boning,

kyssar löpte amok i tidens fängelse då vi möttes bortom din besatthet
i kammaren där kärleken föddes en dag i april,

då solen renade sanningen om själar utan nåd
visade vi saknaden öppet och älskade i stadsparken,

bland löven
nu tillhör du mig,


våra sanningar utgör en kännbar existens av kärlek


kyss min saknad