Genom hösten faller du
glömskans hemlighet,

fångade min kärlek,
hatade mina känslor,

såg mitt vara
kysste min ångest,

drack varet vilket rann ur hjärnan
lagade mitt hjärta med tejp,

drev ut alla demoner
lät mig använda dina känslor då mina var defekta,

stack ett hål i varje tanke
torterade varje ven med slöa nålar,

konstant jävla smärta
ofta var dina pupiller röda av mina rosslande andetag,

landet jag aldrig såg
kyssen du gömde,

mitt personliga helvete
denna galenskap,

konstnärens altruism,
det som binder oss vid livet ännu

vemodigheterna i dina sargade ögon
mötte min blick,

en undran
du darrade den kvällen in i sömnens hetta

såg jag en tår i din kanyl