Var du min där i morgonens skrikande avgrundsljus,
bar du mina kyssar i ditt hjärta

kunde du se
vet du sanningen om saknaden,

döden
konstens dvala,

den ärriga själen
superbt berättad av din mor i en dröm av glömska och svaghet,

kysser du ej då döden ännu
äro dina vingar vita då jag dammat av min själ,

vill du ha mig i din kärlek
lider du mycket


därborta i graven