Jag vill göra en liten hyllning till min klass. Alla 27 klasskamrater. Jag bor med er, jag går i skolan med er, jag ber er om råd och hjälp, jag rider med er och jag lever med er. Tack för att ni låter mig göra det.

Tack Carro, för att du vågar vara den du är och låter mig också vara det och inte dömer när jag inte dömer dig.

Tack Erica, för att du vill mig väl och bryr dig till räckligt om mig för att bli irriterad.

Tack Linnéa A, för att jag alltid vet att du kommer vara snäll mot mig, även om alla andra jävlas.

Tack Linnéa R, för att du tar hjälp av mig och får mig att känna mig värdefull.

Tack Ida, för att du inte ser ner på mig, även om våra lärare ger dig anledning till.

Tack Bitte, för att du är min hemliga kämpe, och står mer på min sida än jag visste, jag tror jag har behövt dig fler gånger än du kan ana.

Tack Sara Å, för att du alltid varit snäll mot mig, och för lägenheten i somras, den löste fler bråk än du kan ana.

Tack Sara R, du må störa dig på mig, men jag uppskattar din egenskap att hjälpa andra med frågor och att du aldrig driver med min okunskap när jag frågar dig, även om alla andra gör det.

Tack Aili, för att du är snäll mot mig och för att du tar plats under diskussionerna i klassrummen, det hade blivit hemskt tråkigt utan dig.

Tack Malin H, du har aldrig stött bort mig och alltid varit trevlig mot mig, men kan jag inte önska.

Tack Molly, du är hjälpsam och uppmuntrande och har bjudit mig på fler skratt än vad du vet.

Tack Sofia, utan din galenskap hade jag dött för länge sen, skrumpnat bort i tråkighetens land och lidit sista tiden med känslan av att jag skrek för fulla lungor och ingen hörde. Du hör, och du vet när det är dags att höja adrenalinet så att jag inte somnar.

Tack Amina, ditt både när du läser mina texter men också vetskapen om att jag inte är den enda hopplösa romantikern/drömmaren på den här skolan gör att jag aldrig kommer glömma dig, eller gången då vi lurade skiten ut teatergruppen. Vem är vargen?

Tack Viktor, för att du kan få mig att le, och för att du litar på mig, du brukar alltid kunna lyfta mitt humör när det behövs.

Tack Zelda, för att du är inbjudande och schysst och ser mig som en individ och inte en i mängden, du har räddat mig ut minidepression åtminstone en gång.

Tack Jennifer, du öppnade dig för mig en gång och visade mig att vi satt, om inte i samma, så i liknande båtar. Det betydde mycket för mig att få din tillit, och att få veta att jag inte var så ensam som jag trodde.

Tack Sofie, jag vet att du retas med mig för att du tycker vi är nära nog för att du ska kunna det. På ett sätt är det hedrande. Du är så omtänksam och gullig mot mig (för det mesta), det har hjälpt mig mycket.

Tack Clara, även om jag inte såg allt, så smittade ditt leende och dina ambitioner av sig på mig. Du hjälpte mig och drev mig utan att inse det själv. Vad dina motiv till ditt leende var kan jag inte säga, men hur det än var så betydde det något för mig.

Tack Katta, för att du alltid är hjälpsam och glad och ödmjuk, jag har sett upp till din ridförmåga och då känns det bra att veta att du har helt rätt attityd också.

Tack Filippa, du slutar aldrig att förvåna mig med hur mycket du åstadkommer och med den lättheten som du får det att verka som du åstadkom det med. I verkliga livet halkar man inte in i en så ansvarsfull position som du har, även om du får det att verka som det. Du har fått mig att inte ge upp mer än en gång.

Tack Hanna, du höjer stämningen i klassen med ditt leende och din positiva attityd. Du höjer också klassen i klassen med din utomordentliga klädstil. Mer än en gång har jag sett upp till ditt snygga sätt att mixa kläder och bestämt mig för att nästa KZ dag ska jag faktiskt se bättre ut. Även om jag sällan lyckas.

Tack Matilda, ibland känns det som om du är den enda jag kan dela vissa saker med. Du är så mycket bättre än var du verkar tro, och jag blir ständigt förvånad över hur professionell du kan vara. Du får mig ofta att småle, något som har kommit att betyda mycket för mig.

Tack Stina, för att du får mig att känna mig säker och värdefull. Du är ett tillskott till klassen som sprider glädje.

Tack Issa, du har varit snäll mot mig och alltid försökt hjälpa mig när det behövs. Det känns som om jag kan lita på dig, något som jag verkligen värdesätter.

Tack Emmy, för din sköna stil och att du är snäll mot mig. Och för att du inte dödade mig när jag höll dig vaken på nätterna i ettan. Även om det var omedvetet från min sida.

Och tack alla ni som inte går med mig i min klass idag. Ni har varit en del av klassen som jag inte kommer glömma, och jag saknar er. Och tack alla de som inte går i klassen men som ändå är nära mig på Strömsholm. Jag tar mer stöd av er än vad ni kan förstå.

Jag ville bara få det här sagt.