Jag är skäliga nivåer
virvlarna i dina drömmar,

brister
skuggan,

raseriet i din vind
ville du ej älska evigt,

spillde orden du skulle få se av inre väsen
lever kall i rymdens dunkel,

rutten konst i dvala ser mig måla nattens sagor sanna på en glittrande duk skiner liksom livet du besitter,

all jävlar kärlek du stal
log du nu,

åt mina drömmar
du skadar ju min hjärna,

skär djupt
kvinnan utan hjärta,

dagen då vi älskat drömmer du min skönhet
tror på fablerrna vi såg bygga livet då,

vår natt består av tempel
trasade slitna blodiga hjärtan skriker ut sin ångest i universums tomhet
sanningen

av en kvinnas andetag i mitt hjärta