Flashback, jag vill inte minnas.
Försvinner inte du, försvinner jag.

Det är mörkt ute, jag ser ingenting.
Mitt ansikte är rött, alkoholen har verkligen visat sitt rätta jag.
Eller är det kylan, jag känner ingenting.
Jag går längst stigen, inte långt hem nu.
Hem till min säng, som pappa byggt av kärlek.
Det var länge sen, jag får sova i lätt fosterställning för att rymmas.
Men jag vill inte ha en ny säng, den är min.

Killarna går bakom mig, de skrattar.
Jag sträcker på mig och vickar på höfterna.
Skratten kommer närmare, för nära.

Stigen tar aldrig slut.
Jag skymtar ljuset längre bort.
Jag känner redan min kropp mot duntäcket.
Ljuset försvinner, det gula skenet syns inte längre till.
Skratten ekar.

Det tar aldrig slut, vart är jag?
Jag hör ljud omkring mig, är jag ännu kvar?
Mamma, vart är du?

Det är kallt, gud vad ont det gör.
Ögonen sover.
Kroppen spänner sig, jag kommer inte upp.
Ögonen släpper in ett suddigt ljus, det svider.
Jag omsluts av gråa toner, dom närmar sig.
Kroppen kan inte skydda sig, färgerna tränger sig in i alla mina nerver.
Borta igen.

Han tittar på mig, han ser äcklad ut.
Vad är det som är fel på mig?
Han vänder sig om, dörren smälls igen.
Öronen ekar, munnen kan inte berätta om smärtan.
Halsen är torr, tungan hittar inget saliv.
Jag blundar, och önskar att mamma var här.

Jag försöker få fram ljud, smärtan är återigen tyst.
Den känns fast den inte hörs.
En varm känsla angriper min arm, det gör ont.
Jag sitter upp.
Jag tror mannen kan känna min smärta.
Jag ångrar det jag kan ha gjort mot mannen, jag minns ingenting.
Är det en bra ursäkt?

En hög med kläder faller ner på mig.
Jag vill inte ha dom, dom är inte mina.
Jag tar ett rejält handtag om kläderna, så hårt som min kropp tillåter.
Han tar inte emot dom.
Mannen tittar mig i ögonen.
Har ser ledsen ut, vad har jag gjort?
Han tittar avskyvärt på min kropp.
Jag tittar ner, är jag smutsig?
Styrkan försvinner, kläderna faller igen.
Hjärtat stannar, jag kan inte andas.
Hjärnan slutar fungera, allting försvinner.

Jag är naken.