I technodrömmen är allt hårt med vassa kanter utom ljuset som vant slickar svettiga ytor och lämnar kvar upphetsningen och de utvidgade pupillerna som ber var en maskin eller se din värld rivas till strimlor äts som spaghetti av varglika och alldeles för stora mödrar till söner som i skolan råkade kliva på undersidan av krulligt hårs insida där bor den första tanden bloddroppe på kåtläppar vittnar om ett spel som allt är vredgade skrik bland tysta träd som börjar snurra snurra snurra vibrera upp och ner vi viker flygplan av ögonkontakt utanför i cigarettröken och kärnan av personen sugs in i ditt magnetfältet kring främmande planeter som skenbart obebodda täcks av flugor som lik stinkande frätande på näthinnan vars pupill irrar mot dig.