Undran söker tankar utav kälekseld
varat,

hat och fruktan
paniken,

du såg viljan,
det hårda

min död
förinta

dina ord har tystnat,
dina läppar stumma ber mig ej om någonting,

nu härskar tystnaden
du sover rastlöst i mina tankar

hjärtan sluter ögonen
för att ta avsked

ler en saknad
vansinnet lurpassar bortom dammig ångest

friheten visade sig vara sopor från en bortglömd tid,

då vi älskade i gryningen