Larmet i dina tankar sover nu
vakenheten voro drömmar,

kilade i min smärta
utav marsepan eller måhända lakritsdrömmar

Veners guld,
Vakenhetens kyla,

de små sanningarnas tvång,
daglig saknad eller destruktion av tanken,

utav tid är du kommen
djupet,

galla
poesi av stoftet ur en skalad dröm,

en sanning
andetaget utanför poeters sfär,

beröringen du gav i stanken
Varseblivningen,

hålet i själen varar ju
din röda ångest mot ett draperi av saknad

Själsförgiftning mitt i sorgen

käreken till ödets nyck
Nu dog mina drömmar i din tankes raseri,

för att aldrig vakna