Den perfekta
den som aldrig sviker
den som lyssnar och stannar vid ens sida
då stormen rasar utanför
minns du då solen brann
dess varma strålar värmde en
gräsets och blommornas ljuva lukt
trädens lugnande sång
viskningar i hörnet
strålande stjärnor på natten
allt slutade tvärt
snabbare än vad det började
en dag försvann solen
ersattes av en blödande måne
stjänorna dog ut,trädens sång tystnade
blommorna vissnade och gräset ruttnade bort
ensam står man på samma plats
känner kylan gripa tag i en
öppnat mitt hjärta och själ
lät en främling beträda den ytan
kolla runt och bo där
känna blodet rusa
tills den dag du rev ut allt
slet allt i stycken
det jag har förlitat mig på
att du skulle skydda
det enda du lämnade var smärta
sorg och tomhet
ett taggtråd utan något slut
som slöt sig kring det nu kolsvarta hjärta
som ströps av tråden och blödde
då taggarna borrade sig genom den
lämnade sår som aldrig läkte
hur mycket gör man för kärlek
vad är man beredd att offra
hur mycket får man tillbaka
hur ser framtiden ut
då du lämnat min sida
enda minnet av det vi kallar för kärlek
är bara en evig plåga
något som aldrig går bort
det var en sekunds lycka
innan det gick bort och ersattes
av evighetens plåga