Det var "Morgon ellan fjällen"
som vi sjöng på 60-talet
som fröken spelade på skolorgeln

vilka bilder vi barn såg!
snöklädda bergstoppar
porlande fjällbäckar
glittrande sol över
rena vackra vidder

fast några barn såg nog annat
sånt som etsat sig fast i tankarna
några pojkar som alltid
lekte i ett brett lerdike
slabbade med käppar
i leran, kastade stenar i
de tänkte på sin lek

vissa barn såg inget alls
eftersom deras innersta
tankar alltid var upptagna
av rädslan och skammen
faror, och mamman, som
ensam med bakfull karl
vad hände hemma
när de var i skolan?

"jag gick in i en dörr"
skulle hon säga, som
så många gånger förut

det som aporna tog hand om
en hand över ögonen
en över munnen,
och båda över öronen
för dåliga saker var

förbjudet att tala om

det var farsans rätt
att spöa ungar och kärring
så var det på 60-talet
att minnas knytnävarna
som haglade i fyllan
vad kunde ett barn
säga om det?

Han bestämde ju över dem
det var en naturlag
och barn går sälllan i
polemik mot naturlagar

Men alla sjöng med när
fröken spelade
våra barnröster ljöd
"Morgon mellan fjällen..
...höj Din lovsång klara
sjunga Gud är God"

Vår Gud är God