Det var natten
som brännde i mitt hjärta,

liksom solen engång smekte
ungdomen i min själs mörker,

då var hemliga löften dolda för mig
införde tidsbegreppet i mitt sinne,

utan den ånger du demokrat
anser anstår en mäniska,

färdas min skugga
nedåt,

framåt
uppåt,

hem till ditt vansinne
varav denna stank av verklighet,

ser att du lider
ser att du vill veta vem jag var,

du vrålar genom skuggor- nå förtälj
jag kan inget säga,

mäniskan har dött ut