Vreden i sången såg slavarna på led
frivilliga

de redan döda
tänka enkelt

kall logik förblindar
vi är färger nu inatten

gnistor startar stora bränder
de ovidkommande som kysser golvet där någon skugga stod i dammet och begick självmord i en myt av fruktan
de skenbara bevisen om mord en solig tisdag då blommorna brann i solens doft

kastade i gravar utav tiden
är din saknad liksom hoppet som förtärde svalornas flykt i lyckans land

vi var rester av ett sårat hjärta