Den natten
fanns det inget vatten
och det vatten som ändå
kanske fanns
var odrickbart

Vi höll oss till vin
och terpentin
och när dagen sedan kom
var vi inte vid liv
våra famlande minnen

En strimma sol
eller kanske hopp
väckte oss
när solen sakta åts upp
av höga hus

Vi log
när natten dog
och drömmar slog
sig blodiga
mot våra trötta
sinnen