alla träd är ekar och alla fåglar är blå. ach du.
jag flyter i strömmen, nöjd. det är fint här och varför inte?
ge mig ett sju minuters intro och jag lovar att inte sitta stilla när du trampar på distpedalen.
kommentera inte mina andetag. det finns en svart ledstång på höger sida av vägen, jag har aldrig sett någon röra den och det är någon tidning som är fast limmad eller nåt..det sitter kvar efter en vinter iaf..och det är sprejat nåt orangt på den, en sol tror jag att det är. och när jag går under den stora bron som jag brukar åka buss på..då tittar jag alltid på klottret. det mesta är väldigt fult..typ 2 bokstäver eller bara nåt kludd. det är inte så ofta det är nåt motiv, det är synd. men när jag tittar på dom så undrar jag alltid hur och när dom blev till, och då känner jag höjdskräck i min mage nån sekund. jag tycker om stora utsikter och vyer, så jag tittar alltid åt vänster ända tills jag kommer fram till bro öppningen. den öppnas inte så ofta men när jag kommer fram till den så tittar jag alltid åt höger. där långt där nere så finns det en dammöppning, den är ganska liten men jag älskar att titta på den och vattnet framför..det ser så lugnt och fridfullt ut. jag skulle viljat dö i den kanalen om den låg mer avskilt, det skulle så fult ut om en massa poliser och folk kom ner dit och så, den kanalen ska ligga där ensam, det är bäst för alla.
det finns små hål i bron, liksom skarvar. när jag tittar ner i dom så känner jag mig rädd och den dära höjdskräcks vågen träffar mig igen, jag tycker om att den gör det.