Nu såg vi sanningar du gömt i dina underkläder utav guld
slitna utav tiden talar de med mig om frihet denna morgon,

vem stal en tår i regnet
vem straffade dig för min saknad,

varför vill du ännu leva i min kropp
trots att förruttnelsen är uppenbar,

dina tankar svider liksom branden i mina ensamna vener
upplysta av fruktan,

sorg
saknad och bittra kyssar från igår,

vill du ej se mina färger
tvingas du blunda


det är min dröm