En journalist med fotograf steg glatt i shopen in.
De skulle inte handla nå´t. Nej, bara fråga, om verksamheten min.

Jag talte dem att: JAG är JAG och kommer alltid så förbli.
Sen satte jag kanhända dem i lite bryderi.

Jag läste dikt på dikt och kanske blev det hela fel.
Men stämningen den lättade, och kunde inte kallas stel

När blixtar ljungade och pennan flöt likt vårflod över arket fram
Då kände jag mig väl till mods med varken blygsel eller skam

MEN, eftertankens kranka blekhet den drabbar alla och envar.
Och efteråt jag tänkte mången tanke, som ingen skrivit har.

Jag manglades i ordets vals, när natten trängt sig på
Och kördes ut i gryningen till mången stor depå
.
Där blottades mitt JAG i skrift, som ej raderas kan
Men ack, jag tröstade mig med, att hela storyn den var sann.