När det otroliga händer
får vingarna fötter,
och när den svavelosande litanian
når taket,
neutraliseras surhetsgraden…

När den som ropar i skogen
plötsligt börjar lyssna,
avklingar ekot…

När den ansvarstagande,
tagit allas ansvar
så att inget ansvar återstår för de andra
att ta,
och följdriktigt går in i väggen,
dyker ständigt nya väggar upp…

När klottraren funnit en ny, obesudlad betongvägg,
taggar han ner…

När den gamla veckan känns trång,
tar den nya vid…

När den som ser blundar
och den som vet
förnekar sin kunskap…

När den som talar
plötsligt åter lyssnar
och den som tänder ljus
släcker i stället…

När vanans makt bara
överträffas av ovanans…

När överraskningarnas tid är förbi
eller precis har börjat…

När den klarblå himlens blixt
till slut bara
överraskar sig själv…

När kraften hos den som lyser med sin frånvaro
får frånvaran att lysa…

Och hur tid efter annan
annan tid tar vid
när andarna svävar
med blodådror i pannan
… och allt blir som det aldrig varit…

… och när alla de som tidigare anlänt farit

… då men bara då…

… eller aldrig…

… blir åter allt som det redan har varit…