Livsfragment

Mitt liv är sällan absurt och magiskt, än mindre episkt, utan bara lite småtråkigt och trist, utan större lidande och smärta, eller också har jag vant mig vid det som händer med kroppen vid stigande ålder, alla dessa krämpor, som kallas livet. Det är bara en vardagsgråhet jag kan sätta färg på med ordens och fantasins hjälp. Men denna vardag längtar jag tillbaka efter varje sjukdomsperiod, som vore den det efterlängtade ljuset. Det grå kan vara det relativa ljuset.

Lördagsfragment

En tidig lördagsmorgon utanför vårt mer eller mindre normala händelseflöde satt jag lättjefullt nedsjunken i min ljusbruna favoritfåtölj och plitade ner några fattiga rader. Jag har idag svårt att minnas min text eftersom jag slängde skrivhäftet i återvinningskärlet när det var fullklottrat med mina nästan helt oläsliga kråkfötter.

Dock gråter jag sällan över spilld mjölk eller mjölke. Sannolikt var det bara några banala noteringar om i princip vadsomhelst, ja, ungefär av samma skrot och korn som denna anteckning och hundratals andra av samma valör och status.

Minnesfragment

Jag minns ännu barndomens underbara dagar då somrarna var eviga och soliga, men skolan var en självklar plats - för mobbing och trakasserier, under mitt sextiotal, långt innan ordet mobbing var uppfunnet. I stället fokuserade man på de s.k. hackkycklingarna, vilka man således hade en benämning på.