Dystopiskt fragment

En gång fanns någon någonstans som inte ville vara där eller ens sig själv, varför hon rymde hemifrån utklädd till man. Hon begav sig ut på vandring i en förlorad värld i sin nya identitet och kallade sig Krüdolph Heppsi.

Först kom hon till en övergiven stad där allt låg i ruiner, sönderbombat och trasigt, och naturen hade nästan helt tagit över. Det fanns emellertid en enda person kvar, en skäggig man, som odlade grönsaker där rådhuset en gång låg.

Personfragment

Hon var en kvinna i sina bästa år och blev bara bättre med tiden. Klockan nio på kvällen var hon fantastiskt urtjusig och klockan elva oomkullrunkeligt underbar. Då fes gökklockan och cocktailen fastnade i halsen.

Väderfragment

Stormen har lagt sig under en sten i skogen. Låt stenen ligga! Varför lyfta upp den? Gråsuggorna har sugit i sig alla vindarna och håller den under kontroll.

Nu kan människorna åter öppna sina dörrar och konstatera vad det myckna blåsandet åstadkommit. Vattnet drar sig besviket tillbaka från sina nyligen vunna domäner. Omkullblåsta träd och grenar plockas undan och forslas bort, och livet försöker återgå till det normala.

Kråkfåglarna lever alltid i sin normalitet och tar vindarna och regnen som de kommer, utan åthävor, kraxar eller bara skrattar åt det hela och åt människornas förskrämda markbundna värld. Vad litet och småttigt allt verkar, betraktat från ovan!