knulla havsalt, som dom säger i amerika.
längden på slagsmålet påverkar inte segers storhet
så lägg dig brevid mig och kyss mig till solen går upp.

gömd bakom en sten, ser skuggorna minska, ser millimeterna bli centimeter.
för stressad för att räkna sekunderna.
jag kommer inte ihåg vad jag menade
jag kände det när jag sa det, men nu är det bara tomt.
kommer knappt ihåg om jag menade det.
jag kommer knappt ihåg nåt alls.
mina uttryck är fel.
en dröm och blonderat mörker, hennes tårar är kometer.
dom börjar brinna när dom möter atmosfären.
detta är inte mitt, detta är ett minne om att vara ledsen för någon annan.
jag borde va ledsen för mig, jag borde inte va ledsen alls.
alla ord är marken jag står på och ackorden är sängen jag sover i
så jag kan hata eller älska och spotta på en spegelbild
och önska att begravna knytnävar gjorde nåt vackrare.
dom bor timmar ifrån varandra och allt får plats i mitt huvud.
jag känner nåt som dom inte är.
jag skapar konst av deras cigarett fimpar, och klappar mina händer åt mat.
åt mat.
det är lite fett kvar längst ner och jag gråter åt alla ideal och komplex skapande trender.
kan inte människor få vara människor?
va snäll emot dig själv, vi älskar anledningar så hitta några.
jag är fast i mitt huvud, det är tryggt.
men jag kan fatta lite lite lite av verkligheten, typ tänk på hur mycket vatten som har passerat din favorit å. så känns min omgivning, imorgon är så långt bort. jag blir lika förvånad när jag vaknar.
det känns som den dära filmen, med hissen. något för vanligt och uttjatat. som första akten och lägerelden och alla runt den. vi behöver ett PA-system, det är dyrt. kanske studieförbundet kan hjälpa?
jag behöver nog inte hjälp, men det är alltid skönt att tro och hoppas.
jag skulle vilja ha hjälp, ibland. när jag vaknar eller innan jag somnar. det är värst.
så väck mig gärna så att jag för nåt vackert att tänka på.
ljudet av tomhet (jag vågar inte beskriva nåt jag inte vet än) och gammal musik, jazz tror jag, eller soul. jag är inte insatt, men det låter ganska mycket som låten som är en del av min barndom.
svartvit film som jag vill se igen. jag tycker om när dom skulle skaka hand och det kom vatten ur stuprännan så att båda hoppade till av förvåning och rädsla. och jag brukade skratta på tanken av gubbar som sa något som ingen hörde, det är väl inte elakt av mig? jag väljer inte vad jag tycker är roligt. ingen borde ta illa upp. mmbla mmbla det sitter en nål på min musmatta. woolworm.
grått och vitt och grönt. vart är vi? ossoss. varför.
för att jag inte vill att du ska veta exakt vad jag tänker och för att jag inte vet exakt hur jag tänker och ingen kan beskriva en känsla men detta är så nära jag kan komma tror jag, jag vet inte alls.
bara en färg...eller en form..eller ett naturligt samspel som bevisar att dom alla är blinda.
för att våran värld är vacker.

blunda för mig och beskriv vad du ser. min tes är bevisad och vi har bara flera sätt att gå vilse på.
sätt dig i ett hörn eller lägg dig på mage. va tills du slutar tänka på andetagen.
känn allt skaka stilla. en fin tystnad. ett ordlöst svar.
du är vän med tiden och dig själv nu.
ett långt ögonblick.
"sätt kommatecknen och punkterna fel, dom vet att du är min rumskamrat" som att det var felet.
dvärgar är dåliga på basket. jag pratar i A, B och D, det låter tomt jag lovar. testa själv!
B------3---
G---4----4-
D----------
A-0--------
om och om igen. ett lugnt stillsamt inre skrik. som lego och knäckebröd och min mammas röst.
allt skär i mig. jag vet inte hur jag gjorde mig illa. att bita på en glasspinne, jag vill inte ha några framtänder efter såna ord. jag vill ha gräs. jag vill stressa mindre men göra flera saker, det borde VERKLIGEN gå. för det finns ett ställe utanför mina drömmar. iofs har jag aldrig varit bra på att drömma.
jag kommer ihåg en dröm om rost och lera.
jag kommer ihåg en dröm om en gris som smälte i en stekpanna.
jag kommer ihåg alla och min bild av deras ögon, jag kallar det MIN bild för att jag litar inte på mig själv. ägget kom först och vermont kan vi kalla bredsätter så att pusselbiten passar i en dammig tavla.
och när vi åkt över den lilla ån så är vi nästan där, jag hoppas att bilen är packad med förutsättningar för liv. en bomb, varför ska allt va så nära motsatsen? paranötter är goda. dockhus får jag inte plats i. matsalt. jag borde skriva lodrätt, en ny vinkel? en ny omväg? och dom kallar det kallt.
jag tycker om den rakt framåt när jag tittar åt höger, jag kallar den "Gul". skapad av vatten och papper.
hushållspapper.
jewfro.
moses - the action figure.
ett flygplan i krig sen bom bom. vera vera
peppermint candy 12 sweaters red får skapa ny minnen över gamla klistermärken. 1:01
the heart of a broken story.
ach du.
nu skulle det inte va konstigt om jag vaknar samma tid som igår.
jaja jag har hört det förut. jag vill göra det igen. igen som en gammal vikning.
eller förra årets påminnelse, fortfarande skriker åt den riktningen när alla gått hem.
som narnia, fast inte sten. is passar bättre eller klick kanske.
mineral point är ett ställe i chicago tror jag.
diskvatten hår, ja du fattar lika mycket som jag. men färgade ackord färgar ord.
vi matade osynliga drakar med blad. jag spelade med, övertygade mig själv, nästan.
jag tycker om hyacinter, jag ser inga längre.