under det tunna pappret
skymtade hennes hjärta
naket och ensamt
precis som de nu
stod där
nakna och ensamma
tillsammans

med sina hjärtan
omsorgsfullt skyddade
av silkestunna väggar
och en livlina
tunnare än en spindels
sköraste tråd

för vad de än sa
och vad de än gjorde
vad som var dåtid
och futurum
vad som speglades
och vad sanningen visade
så var det de två
som var de sköraste
i hela
spelet

___________________________________
du talar i gåtor
min vän
du ser världen
med förbundna ögon
men ingen kan rädda dig

och ingen kan
rädda mig heller
jag är fast
fast i mig själv
som ett lejon i bur
vill bara ut
___________________________________
hade ju trots allt ditt namn
som inloggningslösenord
det betydde något då
nu skriver jag det bara
slentrian

och jag minns i september
då vi satt och tjuvrökte
med endast några glesa buskar
som skydd
jag såg i dina ögon att du ville
säga något men du hittade inte orden
jag sa ingenting men tänkte
säg det nu annars förlorar du mig
för alltid

och vi blandade kaffe
med kyssar
skrattade åt mediokra
skämt som visades på
din tjock-tv
vi satt ibland på min matta
och bara tittade på varandra
det var så vi bevarade
vår hemlighet;

genom att hålla den hemlig
för oss själva

_____________
min fasad; mur; barriär brister nog
snart
som så många gånger förr
och lika många gånger
har ingen fångat mig men denna
gången känns det hundra gånger
värre

jag får inte uttala orden
men jag vill få ut dem ur min kropp
hur

rytmerna äter upp min kropp
jag orkar inte
säga emot
jag följer bara med
du vet inte hur det känns
för dina trumhinnor kan inte
bugga som mina


______________________________
skriker sådär som jag aldrig gör
att du ska skärpa dig
ingen mår bra av detta
rev ner min mur som jag byggt upp
föll ihop och bröt alla mina ben
bad nog dig med min blick
att plocka upp mig och pussla ihop mig

din mur rasar aldrig
hårdaste betong